Alexander Sjödin Lundholm

Alexander Sjödin Lundholm

Ibland tänker jag att om jag hade kunnat låta bli att skriva, hade jag nog gjort det. Eller, om jag hade kunnat låta bli att tänka på skrivande hade jag gjort det.

Missförstå mig rätt – det finns inget mer magiskt än ett par dussin krumelurer som ställer sig på led och skapar en magi som inte liknar något annat. Men det är svårt, också. Svårt att få det som finns i huvudet att bli de rätta krumelurerna. Svårt att veta om krumelurerna på sidan blev som jag hade tänkt, eller om jag bara tror det, nu när de har ställt sig på rad och jag inte längre minns vad det var som jag tänkte från början.

I slutändan är det svårare att inte skriva. Och det finns inget bättre än när de där förbannade krumelurerna radar upp sig och det blir magi.